Av formen att döma var det
ett hjärta
Det jag plötsligt höll i min hand
men kallt
som hugget ur sten

kallt som frostbitet järn

hur det alls kunde hysa liv vägrade
mina sinnen förstå
så jag lyssnade inte till dem
utan lät det tala för sig själv

och det talade

det sjöng emedan det smalt mellan
mina fingrar där jag stod