Det regnar över dig Karlstad idag det
regnar över dina stolta statyer ditt
stockholmskomplex ditt
tomma torg ditt
falska solleende och din jävla käckhet som jag vill
trycka ner i halsen på dig tills du
spyr ner varenda klädaffär på hela drottninggatan


När solen skiner försöker vi hålla skenet uppe vi
räknar timmarna till nästa helg och låtsas glada
men när regnet kommer
sköljer det bort tid och rum tills bara
tankarna återstår låter
dåtiden blanda sig med framtiden
öppnar upp
fördämningarna och låter höstfloden
svepa fram genom
ådror och artärer genom
år av barriärer





Minns hur vi satt på din sängkant, du med din
döda katt i famnen och hur jag strök dig över kinden och sa att
det som inte går under
det går över och det som inte går
över får vi börja
leva med


Minns hur jag fortsatte lyssna på signalerna i telefonen i en
minut eller
två kanske
fast jag visste att du inte skulle svara
fast jag visste att jag inte hade något att säga för
oavsett vad jag sa skulle det ändå bara låta som
tomma klichéer i dina öron


Minns hur du stod med väskan i hallen beredd att ge dig av
till en ny stad och nu
undrar du kanske hur jag kan minnas det när jag inte ens var där?

Och vem säger att mina minnen talar sanning vem säger att
jag inte bara ljuger igen precis som jag
alltid har gjort?



På det har jag inget egentligt svar jag kan bara säga att
jag minns det
precis som jag minns stämningen på gatorna den 8e maj 1945
precis som jag minns stormningen av bastiljen 1789

Precis så minns jag dig som något
större och vackrare än det här livet och
den här stan egentligen hade att komma med

Och det kvittar hur många mil du reser hur många
människor du möter hur många
tårar du låter bli att fälla

Du kommer aldrig komma ifrån mig och jag
jag kommer aldrig komma ifrån dig