Knäpper händer
flätar fingrar hårt i bön

sväljer stoltheten och faller
på knä inför sanningen
känner sorgen välla fram
likt ett iskallt regn

tårar sköljer mitt anletes
uppgivna form

~vart jag mig än i världen vänder vilar
modet mitt i dessa skälvande händer~

blodet rinner mellan vitnande
knogar medan förtvivlan
vinner tribut