Den inbilska, allvetande frågan väcktes
när utan min tillåtelse samt frånvaro
gavs svar om mina handlingars ursprung
från andra . . .

som ville gärna tycka till och visa
att just de visste och vet
min "absoluta" sanning
enligt deras egen referens ram

- Hur skapade du din sanning?

enligt din egen uppfattnings förmåga
om idéer och val. Är det inte så?

. . .
innan stundens tvångsmässiga
ingivelse kände människorna behovet
att besvara den inbilska frågan

för att kunna bevara och
förklara
för sig själva
sina egna verkligheter

fullkomliga eller ej
och
samtidigt förklara

Min existens
grund
i
kontrast med
sin.

Alla tyckte till utan min tillåtelse
förstärkte sin självkänsla för en sekund
blev en av dem som tycks sig veta
och jag frågar:

Är ditt förflutna ämnad att bli
min nutid och framtid?

Vilket sätt att uppfatta
omvärlden och
människans inre värld
är ”den enda rätta”
och enligt VEM?

Vad har vi gemensamt?

Är
ens sätt att uppfatta
verkligheten

”den enda verklighet”?

Till mina frågor
ger jag svar

som kan variera
från dag till dag

för att varje dag

lär jag mig
någonting nytt
eller för att jag försöker

fördjupa min förståelse
om saker och ting
här i världen.

Tidens gång påverkar mig enbart
genom att ge mig chansen
att leva och lär, lär och leva.

Ingens dåtid kan likna
min nutid och framtid

Tid: DÅ - NU - FRAM

Vi är olika

Jag är

min lyckas smed

jag är

mina drömmars drivkraft

Vi är alla människor

Jag älskar alla människor

Jag driver mitt liv.

Alla mina steg styrs av
min innersta önska:

En för alla
Alla för en

Utopia?
Vem vet?

Dessa ords klanger är
mitt hjärtas melodi:

Frihet, respekt, kärlek,
harmoni, existens,
kommunikation,
samexistens,
förståelse,
utveckling.

Förnuft och känslor
är ett.

Bland er jag finns
och vill leva.
Jag är
Jag vill vara
Kan jag?
Eller ska jag bli
en av er?
och om svaret är
ja
varför?

Det svaret
ger jag till mig själv
i tystnadens rike

och
förbereder
mina steg . . .

Jag är
Jag vill vara
Vill du med?

Min kära vän,
med det avslutar jag min brev.

PS. Jag vet att när vi pratade sist
vi bestämde oss att inte bry oss längre . . .
men man måste sätta gränser till människans
vansinne som är misstro.

Falska sanningar föder lögner och
livetshjul går ännu ett varv,
vart befinner vi oss nu?