Blicken svartnade medan ljuslågan
fladdrade till, en olycksbådande
rysning for längs kallsvetten på ryggen

han hade sett

Med en smäll som ekade mellan valven
slog han igen det gamla verket och
lommade skamplågat ut från scriptorium

fullmånen belyste hans väg
ett klarblått ljussken som gav natten
en nästan middagslik karaktär

Den tunga gamla bronsklockan
rang, klockan var midnatt

hukande försvann han med Boken
under armen, genom latrinen
ned för berget och bort över fälten

en tanke ekade mellan hans tungt bultande
tinningar, nästan taktfast som vore den
ett dröjande eko från klockan uppe i klostret

~Qualis artifex pereo~