Oemotsagda
i vår tid
smyger skuggorna förbi
tar sin del av tiden
försäkrar sin plats
i evolutionens kedja. . .

Historiens maskineri
rullar på utan
"vår medverkan"
emedan vi är
det tredje hjulet!

Likt råttorna i buren
springer vi i hjulet
stressar oss till döds
efterlämnar vår plats till
framtidens barn. . .

återlämnar med skakande händer
det okultiverade brinnande hoppet
från våra sargade hjärtan

med knäna lutade mot jorden

innan det sista andetaget.

Till vilket nytta?

Vetenskap och politik
förenas och de "olärdas"
kunskap sätts på prov
när de "lärda" uttalar sig
om tingets natur och ordning

Råttorna tystnar, kråkorna skriker

Ihjälstressade i kamp med
vårt eget livs förverkligande
nickar vi huvudet
och söker föda för

kroppsliga och själsliga begär.

Vi skaffar mera saker, för att
tillfredställa ögats tomhet.

Men vad är skuggorna
som smyger sig in
i evolutionens kedja
om inte vi själva. . .

belysta av kunskapens ljus?

Varför inte stanna
för en stund
och känna, vad skuggorna
på väggarna säger om oss
om vad som är vi
men ändå inte . . .

för vi är alla unika
vi tar olika val
och fattar annorlunda beslut

om saker och tingens natur.

Vi behöver varandra. . .
tycker jag
ensamma är vi blinda

Tillsammans belyser vi

varandra
upplyser vägen fram
till framtidens barn

Om vi bara är
vad vi verkligen är
och inte

någon annans
förvrängda avbild

Kakofonin ljuder i
universums symfoni
bara när. . .

samma monotona ljud
pulserar på trumhinnan
utan någon reaktion . . .

Det finns någon som styr
våra steg . . .

Vem är det?
Alla har olika svar . . .

Politikerna behandlar samhällets symptom
likt "den sjuka patientens symptom"
utan att bota orsaken . . . 

samhället lär "alltid förbli"
omständigheternas offer
som ständigt anpassar sig
och förvandlas
till vad omständigheterna
gör en till.

De aktiva medborgarna stämplas fortfarande
som de gnällspikarna eller som
"de som fortfarande orkar"

Uppgivna medborgare utför mekaniskt
sina medborgerliga plikter (röstar i valet osv.)
och åtnjuter sina rättigheter medan de kan . . .

Man kräver aldrig tillbaka den del av ansvaret
man borde ha som en aktiv medborgare.

När nya reglerna införs, sparkar och stampar
det vuxna samhället i golvet som en minderårig
som inte vill gå och lägga sig tidigt.

Beslut tas utan att rådfråga medborgarna
och även när de rådfrågas är de flesta inte
insatta i frågan. (t.ex. Folkomröstningen om EMU)

Även när allmänhet "utbildas" några dagar
innan folkomröstningen är de flesta inte
insatta i frågan . . . varför?

Ligger felet i fel användning av
pedagogiska redskap?

Även då några medborgare reagerar
uppfattas de som det
minderåriga olydiga barnet
som sparkar i sängstolparna för att
det inte vill gå och lägga sig tidigt.

Ligger inte felet i dålig kommunikation?

Vem ansvar för att förbättra kommunikationens
vägar om inte de "lärda"?

Vad undersöker de "lärda", om inte behov och
problem som uppstår i samhället?

Om vi är tysta . . .
 hur ska någonsin våra vardagliga
problem bli hörda, tas i beaktning eller lösas?

Individen är politikens kärna
Brickan i pyramiden

utan oss finns inget samhälle
utan dig, mig skulle samhälle
inte finnas till . . .
. . . vad som är oss.

Det är vi som styr politikerna

När ska vi börja lyssna på varandra?

Att bli myndig betyder att få tala för sig . . .
så länge jag är barn talar andra för mig . . .

Vem är jag?
Vem är du?

Vi är världens medborgare
jordens fotsoldater med blommor i håret

Tänk om vi kunde gå hand i hand
eller bredvid varandra
med ett förstående leende:) 
en vänlig blick:)

Jag tänker, jag känner, jag drömmer
jag skapar, jag finns!
Du då?
Vad gör du med din tid?
Skriver du din historia?