Spöklikt
tomma skräddarsydda hudkostymer
glider sakta fram, på skogens grusiga
gångbana

Kyskhetens efterföljare . . .

Orörd blinkar Ormörnen hastigt

ifrån trädens toppar lyfter kråkorna
följer vindarnas rörelse och möter
tärnorna som ryttlandes iakttar. . .

kannibalen som sitter
på strandkanten omringade
av pulserande hjärtan
sedan med
knäna lutad mot sanden
höjer kannibalen med ett skrik
sina blodiga händer mot skyn

i en ögonblickstid fylls
stranden av ormar
och ifrån havets
skummande vågor kommer
den vita draken upp . . .

kannibalens ögonvitor
blir blodröda och på irisen
speglas den vita drakens avbild
innan kannibalen blir slukad
av den vita draken.

Kråkorna flyger tillbaks till staden
bland människorna
återvänder de stulna hjärtan
i de spöklika hudkostymerna
vinden blåser i en annan riktning
tärnorna följer strömmen

Solen lyser och vid
en flod i norra Afrika
spanar Minervaugglan
efter kräldjur . . .