Båten från Persien

stannade till i en annan
hamn för en stund

för att
som så
sedan länge
beräknat

samla skatter

vad som gör färden
mödan värd

Tanken dock av
den slutgiltiga
destinationen
väckte den bitterljuva
eftersmak av hoppets
verkliga innebörd

som till sinnenas välbehag
blev till balsam för
det hjärtat som brast
som trodde sig dö
varje sekund
men levde ändå

ögon fyllda med
världens skatter
möttes
för en sista gång

men säg aldrig, aldrig
för att man vet aldrig
vart färden kan föra en

kanske kan våra vägar
korsas igen . . .

Slumpens inverkan
är och ska förbli
ett outgrundligt mysterium

men kanske min vän
kanske . . .
någon annan dag
någon annan livstid

. . . så nära men så långt
ifrån varandra.

- Verklighetens illusoriska
dimma skyddar ännu . . .

kärleksfulla ögon som
ängsligt söker i horisonten

vad är det som ögonen ser
om inte . . .

Tidsbåtens ångvissla ljuder
hjulen snurrar runt i vattnet
ett varv till.

Delfinerna simmar vid sidan om