Sargade kroppar
sårade hjärtan
törstiga blickar

vandrandes söker

för en glimt av paradiset
som hjärnans spöke
så desperat söker
bland nedrivna
slott och ruiner
på tomma
blomstrande
grönskande
fält

Det tysta skriket
det eviga ropet
för hjälp

i hjärnans
labyrint ekar

men alla dörrar är
hermetiskt tillslutna!

De sökande blickar
möts av blinda blickar
och kalla
oberörda kroppar.

Tills hjärnans
spöke finner
sin synvila
och låter blicken
vila en stund . . .

på ett hus
där dörren
står på glänt och
eldstadens rök färdas
genom luften

skickandes sina
röksignaler.

Någon finns i det där huset!!!

Hjärtat är redo att
hoppa ur bröstet
och springa till
mötes in i huset
där eldstadens ved
 värmandes
sakta brinner.

Hjärnans ädla spöke
tar sitt förnuft till fånga
och med försiktiga steg
och ett bultande hjärta
sakta närma sig,
knackar på dörren
som redan står på glänt
och med en mjuk och
darrande röst
den frågar:

- Får jag komma in?