Bonden han hade ett ämne att spöra
Han kände att tiden var mogen att göra
Kom mina barn och sätt er vid bord
Så att jag med eder må växla ett ord

Mor är ju gammal, i barndom hon gått
Hon bär inte längre på ansvarets lott
Jag själv är till åren med lemmarna trötta
Med värkande axlar och lederna nötta

Det tar mig för ont att slita på fält
Och fortsätter jag så går vi mot svält
Därför tänkte jag tid är för Hans att ta över
Och slå våra soldränkta ängar med klöver

Som sonen den äldste du ärver min gård
Och bror din betalar du när du får råd
Din brors del av arvet får inte förringas
För då kommer betalningen av dig att tvingas

På undantag går vi, mor din och jag
Med husrum på gården och tre mål per dag
Vad säger ni söner om tingen jag sagt
Låter det bra och rätteligt lagt

Ja svara Hans, nog är det hög tid
Att båda ni gamla skall få lite frid
Och sitta i solen på åldrande höst
Så slipper du dammet från åkern i bröst

Ansvarets börda han givit sin son
Han lämnar nu jobbet han längtat ifrån
Han sätter sig ned invid hustru så grann
Och tänker hur lycklig att henne jag fann