Utanför huset, sittandes på en bänk (dialog)
Varför sitter du ensam
och är ej pratglad som vanligt?
Låt mig va!
Har jag gjort någonting dumt?
Låt mig va! Gå bara! Inte nu!
Ska förklara lite senare . . .
Okej . . . Vi hörs . . . ha det gott.
Jävlar!
Vad är det?
Jävlar! *tårar faller till marken*
Jag vill inte gråta mer! Det räcker nu!
Jag har gråtit färdigt ju! Jag satt där i min
ensamhets bekanta tystnad utan yttre
stimulans och sen kommer du och får mig
i kontakt med omvärlden och ooch oooch
nu gråter jag igen *snörvlar sig *
BUUUHHHUUHHUUUuuuuuuu . . .
Men vännen . . . kom hit då . . .
Kom, jag vill ge dig en kram
stanna i min famn för en stund.
Jag vill inte!
Varför då?
Tänk om du får snor på din nya fina kashmirtröja
och mina salta tårar BUUUHHHUUHHUUUuuuuuuu
* skrattar innerligt*
Du söta, rara människa! Kom hit!
*kramar om*
Jaaa . . . nu känns det bättre . . .tack! Låt mig få vila
på din skuldra för en stund *snyter sig i armen* men
lova mig att vi inte ska prata . . .
Okej då, jag lovar! Vännen . . .
*snyft*