Ibland så undrar jag bara så där rakt

upp och ner var fassen mina minnen, tankar

och drömmar bär av med mig, här i livet..

är det nått slags tecken, eller ett spår

kanske en vägvisning till någonting bort om

någonting som är bättre och mer lovande verkligt

än det jag upplever just nu, där jag inte fattar

eller förstår någonting alls.. bara känslan av

VILSENHET

Var börjar man? var slutar jag

var i helsike befinner sig mitt partiet?

är det nånstans sidan om

förbi nånting som skullen varigt

här eller där..

och är det viktigt!.. Eller?

SKALL DET VARA SÅ HÄR EGENTLIGEN??

Ändock har jag inte ens fått något starkt

att dricka bara mitt sura kaffe

som jag köpt billigt för 29,90

men det känns lik förbannat som om jag

står i en labyrint i livet... där jag tappat

orienterings förmågan och inte ens har lärt mig

vilket som är höger, vänster

mitten, ont, gott, vitt eller svart, mjukt, hårt...

jag eller du, kanske dom, mitt, ditt, glädje sorg

VEM FAN ÄR JAG EGENTLIGEN?......

Skall jag göra dittan eller dattan

har jag ingen identitet, det susar och summar

i min stackars överbelastade hjärna

som om jag låst in en humla därinne i hjärnan min

där den inte har tillräckligt med start bana

för att komma iväg och få någonting vettigt gjort

ty den bara störtar om och om och om igen

men fortsätter envist hela tiden i hopp

men vet ändå

att det är...

MENINGSLÖST..

Är jag nån, någonting, nått, den dom eller det..

vad fan vet jag!.. är ju så jävla utlämnad och snurrig

i mitt inre och  person jag vet bara att det känns så

förbannat vilset och ensamt ibland

inte bara som person, utan som människa

själ, mitt väsen, mitt jag.

JA JAG LASSE..

Kärlekens vandrare

Eller vad fan ni än vill kalla mig...

En ledsen krossad splittrad ensam själ...

Men!.....   

söker vidare efter nått eller nånting

Kämpar nånstans vidare..

Kämpar

ETT LITET TAG TILL.