Jag vill inte beveka dig till att
dyrka

Jorden du går på
Jorden vi går på
Luften du andas
Luften vi andas
ej heller tvinga dig
att avlyssna

fågelsången
som egentligen . . .

om ditt hjärtas viskningar
sjunger den om

Ditt hjärta som slår som mitt
kanske inte i samma takt men
ändå ganska likt . . .

vem
hemlighetsfullt, förborgade
dina ögons glans?
Vem fångade din inre briljans?
Vem vände tiden ut och in?
Vad fick dig at gå snabbare än
livet själv och se?

om inte . . .
otrygghetens förkärlek?

Nu håller jag andan medan
du i din sömn, drar filten över axeln
och fuktar dina läppar . . .

sov min älskade
sov medan vingslag ekar i din
hjärnas labyrint . . .

tills du hittar vägen utåt eller uppåt
ack vad du andas tryggt!

Tack för att du finns
för mig med

likt jag
finns för dig . . .