Den dunkande kontrasten spänner i mitt huvud.
Med de flesta ögon skådat- en frigjord suck i nattens sol.

Ett vinterlandskap vaggandes i vårsolens stämma.
Smyckad i olivgrön kristall.

Den välbekanta doften som sällan sviker ditt hjärtas bön.
Handen läggs mot den röda pumpen allteftersom deras ljud objudit tränger in
i ditt liv.

Då mörkrets kalla viskning ljuder utanför ditt rum håller du kvar tanken som så länge existerat.

Pennans liv stärker ditt livsband då en främling träder in och förvränger.
Där i det lilla rummet i universum existerar då blott din egen historia.


























Jag försöker att vara snäll.