Gammelmormor Thora sitter vid bordet och hummar. Kalle frågar om han och Tove får klippa ut serierna ur Hemmets Journal som de bläddrar i där de ligger på golvet. Kalle är fyra år och hans röst är alltid hes och skrovlig. Han har knutar på stämbanden efter allt gastande säger doktorn.
Mormor Thora ger honom saxen och sätter sig sedan tryggt tillbaka i stolen. Hon har en storblommig orange klänning i plysch och hennes hår är mörkt och grovt trots att hon för länge sedan passerat 80 år. Glasögonen är tjocka som förstoringsglas och hennes hals hänger. Tove tycker om att lägga handen på Thoras hals. Den är så mjuk och runt den hänger ett vackert guldsmycke.

- Mormor Thora titta på den här roliga Kalle Anka, säger Tove. Mormor svarar inte. Hennes haka sänks och musklerna i den kraftiga kroppen slappnar av och sjunker ner i stolen.
Alla seriefigurer ligger urklippta på golvet och möts snart av en pöl av urin som färgar pappret mörkt. Kalle skrattar lite. Vad tokigt mormor Thora har kissat på sig. Men Tove blir rädd. Varför svarar inte mormor. Hon ställer sig upp och går fram mot mormor som nu har vält fram över bordet.
– Vakna mormor Thora! Säger Tove och ruskar om henne.
Hjärtat pulserar mot Toves revben och hon springer in i sovrummet där en mörkgrön telefon står på nattygsbordet.

Kalle följer efter sin storasyster. Hon stänger igen dörren och känner paniken inom sig. Hon är sex år gammal och någonstans så har hon förstått. Återigen sneglar hon på telefonen men bestämmer sig istället för att söka efter hjälp utifrån.
Hon knyter Kalles små seglarskog och sätter på honom tygjackan. Det är september och det ligger något kargt och fuktigt i luften. De springer ner genom trapphuset de fem våningarna och möts av en öde parkering. Tove vet inte vad hon ska göra. Mamma och pappa är och storhandlar på B&W med den gröna Opeln som låter så konstigt med Jesper som bara är några veckor gammal.
Himlen är dyster och tiden går. När mamma ser sina två barn som står ute på gården hand i hand rusar hon ur bilen.
– Mormor Thora ligger där uppe och hon vill inte andas, säger Kalle. Emelie stirrar förskräckt med någon form av skam mot mamma som redan är på väg upp i trappen.
Ambulansförarna konstaterar att mormor Thora dog i en hjärtinfarkt för att hennes hjärta inte orkade pumpa mer blod. Thora dog på stört och det fanns inget att göra. Toves hjärta står still för en stund och på golvet ligger blöta seriefigurer.
Den gröna telefonen återkommer i Toves drömmar i bland och då slår hon alltid det där numret.