om du kunde ta emot mig
fast blicken gått vilse
gång på gång i mörkret

se att smärta skapar ord
som brännmärker själsband

släcker tusen eldars viljekraft

om du ville öppna upp
det jag motvilligt slutit

när avskedet stod framför oss

då kunde du tydligt se
förändringen
hur den vaknar
med nya ögon varje dag

känna avtrycken som vi lämnat
i varandra

du skulle njuta
av att känna ett äkta hjärta slå
så hårt så hårt för dig

falla svag för dess värme
som alltid fanns
men skymdes utav rädsla

kylan nuddade vid
där det smärtade som mest

tills ditt hjärta
inte längre slog för mig