Än är timmen tidig,
klockan bara tre.
Dimmorna är tunga,
Mickel ändå se.
På grenen sitter uggla,
följer Mickels gång.
Blinkar trött med öga
när räven tar ett språng.

Ljus i första gryning
stiger upp i öst.
Gräset väter haklapp
Mickel har på bröst.
Ingenting att äta
på dagarna de två.
I lyan väntar ivrigt
valparna de små.

I vinden kommer doften
av ett hönehus.
Han ökar lätt på stegen
på vägen utav grus.
I största list han tar sig
skickligt fram till bur.
På stänger sitter hönor
han ser dom i kontur.

Med kloförsedda tassar
han gräver desperat.
För hönorna dom sitter där
serverade på fat.
Fäna börjar kackla
och flaxa där dom står.
Han rusar in i buren
och käften om en slår.

Från huset hör han röster
att någon där är vrång.
Han kryper under stängslet
och sätter av i språng.
Det knallar högt i gryning
och något visslar till.
Han viker in i skogen
där tyst han ligger still.

Vid lyan sticker valpar
fyra upp ur hål.
Och gläfsar glatt när Mickel kom
med tidigt morgonmål.
En höna full av fjädrar
som seglar bort i vind.
På minstingen av valparna
en fasnade på kind.