Bonden på åkern han svär och går an
Ååå vad jag önskar ni stenar försvann
Ifjol var det rent här på åkern från sten
Nu är ni tillbaka som äpplen på gren

Ni kryper ur jorden där plogen går fram
Vältrar i lera ja helt utan skam
Jag tvingas att plocka ett röse var år
Där ynglar ni av er till kommande vår

Han lyfter en sten som han kastar i bäcken
På botten så ger den av liv inget tecken
Bonden han skriker och hoppar av skratt
Försök där att yngla han hånade glatt

Ångern den tynger och värker i bröst
När bonden ser stenen i bäcken en höst
Förlåt mig för att jag sökt ta dig av daga
Min gärning var ond jag kan bara beklaga

Så lyfte han stenen och tog den till mur
Som vätte åt söder och hägna hans tjur
Här skall du få ligga i solstrålars glans
Och kanske du finner här någon romans