ser du bakom molntung himmel
att ljuset faktiskt genomtränger
smekande förföriska strålar
av en gränslöst vacker sol
berusar själens tomma skal

våga fånga detta ögonblick
i en tid som aldrig återvänder
låt inte mörkrets fiendeskap
förblinda ärliga ögon

utan förbehåll och baktankar
ska en famn av ödmjukhet
leda dig till tyngders befrielse
en undervisning i lojalitet
där kärlekens ansikte
aldrig skiftar färg

det förlutna är en annan resa
som inte går att ändra
lämna där all skuld och skam
öppna dörren till förlåtelse

gräv långsamt fram hoppet
som legat begravt
under mörkrets kraftfulla murar
känn frihetens ljuva vindar
hur de omfamnar ditt nya jag