. . . medan hon tjuvåt fisken från köksbänken!


Prick ditt och prick datt
kan du bestämma dig någon gång?
Tänkte jag lite surt för mig själv . . .

Hur ska jag annars kunna förmedla
att tusentals tankar göms bakom
dessa prickar som ännu inte har funnit
ett sätt att uttrycka sig koncist för
att inte vara långtråkigt och trist?

Prick här och prick där för att inte missa
poängen . . .

äh! Jag ska stanna i mina prickars värld
och sudda bort varenda en av dem den dag
jag har sagt allt som finns att sägas om livet.

Hur kan en som har slutat existera
sudda bort prickarna? Det är en annan fråga
som även Shakespeare har inte svarat på än!

Så, vad jag kommer att kännetecknas som; tills vidare, är . . . mina prickar och jag samt som den skribenten som dagligen kämpade med grammatikens stränga regler och glömde bort att skriva alla de nödvändiga bokstäverna på grund av detta.

Men jag litar på att de som läser med kärlekens ögon ska inte missa på vad jag vill förmedla och kanske med all vänlighet meddela mig så att jag kan ändra på mina misstag och inte ofrivilligt stirra mig blind på mina misstag och få läsaren att missa poängen med min otillräckliga språkkunskap . . .

prick prick prick! Over and out från denna front . . .