Mitt liv är över,
min kropp i jord.
Min själ den ville
till dödas hord.
Till himmlen upp
för att sluta sig,
till herrens skara
jag önska mig.
Vem bär mig dit?
Jag frågade.
Men inget svar bar,
det plågade.

Så tidig morgon
jag gick vid damm.
Och såg en fågel
så vit och grann.
Jag stanna upp
i min sorgevandring.
Hans skönhet gav mig
i själ en lindring.
Gyllne solsken
begynte gnistra,
Och föste undan
grå tankar bistra

Jag dig kan bära
till pärleport.
Sitt upp på ryggen
och få det gjort.
Jag satt tillrätta
på svanens rygg.
Och såg sen ljuset
där jag var trygg.
Som herrens ängel
mig svanen bär.
Till pärleport
och till Sankte Pär.