Solen steg i morgontimma,
värmde sjö och land.
Kyrkotuppen guldgul glimma,
lågt vid himlens rand.
Näktergalen sjunger än
fast natten är till ända.
Med röstens toner lyckas hon
min själ och hjärta blända.

Varma dofter möter mig
av sol och jungfrulin.
Anspråkslös vid dikets kant,
står blå och bräckligt fin.
Ljus i sinne famnar jag,
den morgon som vill gry.
Solens strålar smeker mig,
som händer ifrån sky.

Från nejden hör jag barnskratt klinga,
som vindarna bär fram.
Klockor blå på ängen ringa,
jag trodde mig förnam.
I hagen går en häst på bete,
så fri och utan skuld.
Och vågor som vid stranden rullar
dom glittrar som av guld.