Gråaktiga molntussar utanför fönstret reser
Krampaktiga fingrar på strängarna glider
älskar med tonerna och . . .
sakta musiken fyller rummet
och fingrarna slappnar av;
ifrån lungorna kommer sången och
han sjunger från sitt hjärtas djup, blomman
spricker från sin knopp och han är vattnet
jag dricker ur och svalkar kroppens törst
från solens hetta . . . han spelar, han spelar
och spelar. Sommaren är här och vi sitter vid
stranden, hör på vågorna i varandras famn och
vi sjunger sången som är oss.

Solen,
den lyser genom de gråa molnen
och solstrålarna lekfullt smeker den kalla
fönster ytan, en fågel flyger förbi
maskrosens frö bryter asfalten och vi sjunger
från hjärtas djup, en oas i betongöknen
och sången är alltid för kort när hjärtat flyger
i samma takt till själens ljuva toner . . .

na na nananaaaa trala la la laaa