Det är natt, då alla mänskliga ögon borde sova, men någon står i alla fall barfota ute i det daggvåta gräset och lyssnar till Skogens ljud. En uggla hoar, något prasslar mellan ormbunkarna och någonstans långt borta hörs en varg yla. I en glänta i skogen syns en stor älg, på åkern ett betar ett rådjur med sina kid samtidigt som en räv smyger runt bakom husknutarna och grävlingen bökar under lon. På dasset surrar flugor som inte hunnit somna, i tjärnet simmar bävern så tyst att det knappt hörs och i ett hål i husväggen flyger en svala ut och in för att mata sina skrikande ungar. Kanske är det fågelungarnas pip som väckt mannen. Kanske är det något annat.

Säkert tio små möss kilar omkring under husgolvet och i garderoben gömmer sig en och en annan fladdermus. I bäcken kväker en groda tyst och mellan trädtopparna seglar kungsörnen ljudlöst. I skogen vaggar tjädrarna långsamt fram. I det höga gräset i slänten jagas åkersorkarna av en katt och en bit bort, i den lilla sjön, sover fiskarna och kräftorna krälar på botten. Himlen är mörkt blå denna natt, stjärnklar och upplyst av månen. Under den gnistrande skyn leker två harar, lyckligt ovetande om att räven hungrigt iakttar dem.

Den gamle mannen med de bara fötterna tar ett djupt andetag och låter sig fyllas av sommarnattens alla dofter. Han står kvar en sekund eller två, liksom för att känna nattens svala bris vidröra hans hud en sista gång. Sedan går han in i huset och släcker lyset. Ugglan tystnar. Kanske har den fångat en sork? Det är ännu några timmar kvar till gryning, men när ugglans hoande läte tonas ut sprids en tystnad över skog och slätt och när natten kallnar dör skogens alla ljud långsamt ut. Ensam ligger mannen vaken under stjärnorna och känner ögonlocken bli alt tyngre. Långsamt vaggas han tills söms av skogens tysta brus med ett egendomligt leende på läpparna.

Han tänker på en plats där vinden bjuder upp till dans.
Han somnar in i evig dröm och vaknar upp någon annanstans.