Genom dis och ljusgrå dimmor
i kanten av en myr,
tecknar genom solens strimmor
en form när morgon gryr.

Vag, men ändå full för syn,
en rörelse så mjuk och fin,
som älvors dans vid skogens bryn,
där lärkor sjunger högt i skyn.

En stillhet stor,
som djup förväntan,
lägrande och tryckt
ligger tung i morgongläntan,
där skuggor rör sig skyggt.