Vinglaset

står på altaren
fylld med blommor

lilafärgade
ovala klot svävar omkring

en stjärna öppnar sitt hjärta
visar den obefläckade bilden

Genom svarta hål
ögonmöte
pulsslag
elektrifierade
blickar
gnistor
eufori
rus
Vinglaset
blommar
Körsbärsröda
läppar
glittrande
ögon
speglas
Själakärlek
Vi

Jag ville älska dig
som ingen annan fick
när vi möttes och
fängslades i . . .

Våran blick 

våra ögons ström

allt annat
omintetgjordes

Det fanns bara du och jag

Där någonstans i mitten
det euforiska ruset
skapade själabandet som
igenkännandes bevarades
i hjärtats skatkammare.

Nu blommar det i vinglaset
men vinet är slut. Nu berusas
vi av livet och vad som är vi.
Dina läppar är körsbärsröda, 
och du brinner av kärlekens åtrå,
dina ögon glittrar men inte av tårar
mina ögon glittrar också när vi
speglas i varandra.

Älskad för alltid
             .