Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
pladask


¿ Utdömt

jag rymde iväg långt bort
genom natten där månen log

Jag var inte ens nära din sort
men i mörkret när dagen dog

gömde jag mig bakom dörrar och händer
men du lade glöden till brinnande bränder.


Jag vill fly från dig men du hemsöker mig
Du är varm men på samma gång kall

Jag är vilt extas, och du - ett galet kalas
Det börjar likna ett hopplöst fall.





Fri vers av Tigerlilja|
Läst 360 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-03-17 00:58



Bookmark and Share


    Johnjohn
man vet att man inte borde...men va fan.....liksom den känslan *applåd
2009-05-04

  lodjuret/seglare VIP
'låter' som livet, i ett stormande vattenglas...
2008-12-03

  Jean-Michel Orblin
Undrar vem .vad det är
vackert
2008-04-03

    Nifel
Vackert skrivet faktiskt, alla gånger man blivit sovandes själv, fast man kan inte glömma tjejen som nobbade en tidigare där på kvällen.. det är min tolkning i alla fall ;)
2008-03-17
  > Nästa text
< Föregående

Tigerlilja|
Tigerlilja|