Tvivlen skär hans arma kropp,
en skald som tappat orden.
Orden fanns där, på fingertopp,
men sjönk så djupt i jorden.

Ensam skald vid världshusborden,
snart är glaset slut.
Jag som hyllats runtom på jorden,
folk älska min debut.

Inget kommer från pennan ut,
tankarna är tomma.
Minns sen vårens attribut,
en skör och lila blomma.

Sakta börja pennan skaka,
med glädjen kom hans ord tillbaka.