Ur rummet glider tiden
var gång du vandrar in
jag känner mjukt av friden
som smekning på mitt skinn

Min tunga saknar talet
du bländar mitt förstånd
jag gläds jag tog det valet
från ensam vagabond

Du ger mitt liv den mening
jag sakna som allena
där själen får sin rening
i känslor vi förena

Så låt nu tiden stanna
och ta mig mjukt i famn
le med ögon granna
och viska tyst mitt namn