Kluck, kluck
mot klippan vågen slå
kluck, kluck
tillbaka vågen gå

och bryts sen mot en dunge vass
som blekgul vinka med sin tass
mot gjusen med sitt stora lass,
en fiskare av toppenklass.

På skäret ligger ejderhona,
ruvande som andra bona
i liten skreva full av gräs
där klippan gul av fetknopp kläs.

Dripp dropp
det faller stilla regn
dripp dropp
i skärgårdskossans hägn

sen lyser solen klart igen
som kvigan hade det på känn
och mumsar glatt en klöver god
vid sydvägg på en fiskebod.

I skymningen man hör en tärna
och snart man ser en ensam stjärna
spegla sig i vikens vatten
som enda ljus i svarta natten.