Hur fann han vägen genom den oländiga
terrängen, över kullarna, runt de
väldiga träden utan varken stigar eller
landmärken till hjälp

han som for genom den otillgängligaste
av skogar
långt bort i det otillgängligaste av länder

svaret bar han djupt inom sig, som en helig
ark i sitt bäst förborgade inre


Missionen susade otröttligt genom hans
sinnen, dag som natt
den för honom så vilsamma sången vilken
bars av vindar genom majestätiska kronor

bevarandet av det orörda

Ingen kände honom mer än flyktigt, ingen
såg honom på närmare avstånd än
han själv tillät dem komma

på lagom avstånd att hållas säkra både för hans
egen skull som för deras egen
ty bakom hans blida anletsdrag dvaldes krafter
få ens närmelsevis kunde ana


Han röjde vägen för skogens vildhet, för livet i sin
ymnigaste renhet
han som efter sitt blotta sinnelag ägde kraft nog
ödelägga lika gärna som hela och läka

skuggornas vida fruktade bane, de frommas
mest heliga besvärjare
mannen som dvaldes där ingen tordes så mycket
som ägna en tanke, ens den djärvaste vilde

han som bar sanningen med sig djupt inom
bortom tidens riåder, undan svedornas
förgörande bränder till världarna bortom

kunskapen om hur man når dem