fastgjuten i min oro
rädslan att förlora dig
skapar olustiga skepnader
av den sanna jag

håller fast vid en tid
jag redan försummat
för ont att släppa taget
inse skadornas förfall

vill se ditt leende
åter förgylla ditt ansiktes sorgkant
inte skapa lidande
men min närvaro väcker svårt

om jag inget kan ge
i min dunkla vilsna vandring
där jag stundtals tappar ögonen
ser fiende i en vän

om jag drar dig med
när mitt mörker blir olidligt
vill jag inte stanna
så att ditt inre lugn
blir ännu ett kaos
orsakat av mig