jag vet inte om minnena
är den starkaste länken mellan oss
eller om något ännu brinner

jag vet att du känns inuti mig
som vårvindars ljuva beröringar
men även som stormvågors katastrofer

kanske var vi en idyll
av gränslös längtan
i ögons djupa brunnar
där vi sökte efter något mer
än livet kunde ge

jag vet att inget existerar
under längtans dunkla vingar
verkligheten ter sig så
att ingen orkar bära
och inte heller älska
utanför sitt eget förstånd

jag vet inte vad du är nu
men jag vet vad du var
och kanske är det svåraste av allt
att acceptera
svalnade känslors tomrum