Mobackens Erik var tokig i Inga
sen barnsben man sett att han efterna springa
visst var dom vänner, men han ville mer
men hon ville ej ha han som kavaljer

Vid slåttern då karlarna lassade hö
sa Erik att Inga nu var hans fästmö
männen dom skratta och slog sig för knäna
och sa vill du ljuga så får du nog träna

Öron och kinder dom hetta som glöd
om ansiktet blev han ju blossande röd
han kasta sin lie i gräset och sa
\"jag är hellre i stian än er föredra\"

Så kom det en lördag i tidiga vår
när björkarna spricker och backsippan står
folket i bygden dom samlas vid logen
och dragspelets toner hörs långt in i skogen

Tiljorna bågnar för dansande ben
till toner av spelmän som sitter på scen
det kramas och kuttras i snår och i bryn
\"ge mig en kyss nu mitt älskade gryn\"

Erik har vuxit till sinne och kropp
till kruset runt halsen han litar sitt hopp
\"Inga var är du min käresta tös\"
han vänder på klacken och blir sen mållös

Inga hon står där med fladdrande hår
rodnande frågar om dansen hon får
eee, stammar Erik nu nykter som tupp
sväljer och söker att orden få upp

Behärskar sin blygsel och räcker sin arm
en ledande gest genom dansbanans larm
med armen om livet han tror han kan vinna
den flicka han älskat som nu blivit kvinna