ett mäktigt oväder drar in
över mitt försvarslösa landskap
blomsterängar drunknar mitt under högsäsong
ståtliga träd som bär kronor av stolthet
rivs upp från rotens djupaste

fattar min darrande modlösa hand
för att nå ljusets kraft
någonstans bakom molnens svarta tornado
skiner solen med sin läkande värme

det ogreppbara faktum
hur vågornas strömmar
kan besitta sådan kraft
att de drar ner mig gång på gång
hjälplöst under havets yta
lämnar mig på botten
förbrukad oduglig tillintetgjord