du faller bort från mig
som den sista snön
på stelfrusen mark
våren vaknar äkta
med gränslös skönhet
på grönskande äng

nu föds befrielsen
jag flyger på vingar
utan svärta
i en själ utan skuld
som din blick alltid
lät mig känna

tillåter mig inte
att dömas
för jag vet själv
hur mitt hjärtas inre
slår ärligt och lojalt

ingen annan kan krossa
min tro på det jag gör
den jag hittat
efter så långt sökande
som jag behövt
för att läka
inom mig själv

stannar i famnar
som låter mig veta
mitt värde
mina framsteg

inte mina snedsteg