då när hon sa det
föll allt så logiskt
som om inget varit
mera självklart

hade jag förträngt
förnekat sanning
så länge med all min kraft

att jag fallit
rasat samman
i ett brutalt inre krig

mot hjärtats sorg
i allt jag gömde
försökte springa ifrån

för att undgå det
främmande skrämmande

då när hon sa de
rätta orden
ville jag gömma mig
skrika högt

men förstod
att det alltid varit så

tog orden med mig
lät sanningen sjunka in

ser nu så tydligt
vad som pågått
i mitt inres hemlighet