Du doftar i själens innersta
jag önskar du fanns här
i min längtande famn
som av tomhet förgäves
ropar ditt namn
du doftar i själens innersta
och jag vill ge dig tid
att se vad tro kan bygga
i det som fanns
i det som vi var
jag vet att det är svårt
när stormvindar drar förbi
att känna smaken
av havets sälta
men jag finns kvar
i vågornas starka strömmar
kanske håller jag fast
vid en låga
som redan slutat brinna
envist väntande
på vår allra första kyss
i sin blommande födelse
där drömmen förverkligas
och vi blir ett