om jag slöt mina ögon så hårt
att skuggan av dina svek
bleknade bort
i det djupaste av stenars rötter

då kunde jag andas luften
där tilliten lagt sin lojala hand

om jag bad dig ödmjukt
i botten av din kalla grav
att avlägsna dig
ge mig den frihet jag sökt
under alla mörka år

skulle du då unna mig

om jag förklarade
att dina händers tortyr
ordens kränkande tsunami
blivit en ledsagare
ett självförsvar
med kolsvart bindel
för mina ärliga ögon

för allt finns kvar inom mig

om jag lovade dig
rent och heligt
att min kärlek till dig
alltid existerade
även om den sov någonstans
under hatets mäktiga tron

skulle du tro mig
och förstå
att jag bara var liten