på stigen jag vandrar
genom skogens gränslösa skönhet
viskar vägledande röster
om ljuset som finns där framför

fångar solens äkta sken
blundar bort de falska bländande
molndisen iaktar varje steg jag tar
i försök att kväva värmen

fågelsång smälter det inre frusna
skänker lycka i min tunga oro
ger mig kraft att gå vidare
där snåren sticker till

trädkronors stolthet
vinkar mig välkommen
omsluts av trygghet
i det landskap jag vandrar

ger mig en plats att höra hemma
orädd medveten
exalterad av det nya
som föddes denna morgonstund
utan tvivel i sin ljuvhet

stegen går bestämda
mot sjön så glittrande fulländad
förstummad av en känsla
som inte bär ett namn

vågorna sköljer bort
det sista av ångest
vindarna smeker mig
till själslig frid
ger mig kraft att försonas
nya ögon att se med
så jag aldrig mer går vilse