vänd bort från sträva händer
som river hårt i slutna köttsår
livlös blick blundar kallt bort
dina sårade blodtårar

se dig själv i framstegens spegel
så vacker är bilden
var stolt över det

lossa greppet
om maktlöshetens förrödiska kraft
omfamna ditt värde
som livet gett dig
du är för fin för att falla
i ondskans grop

låt honom inte dra dig med
under havsytans starka strömmar
där de förlorade själarna drunknar

banden er emellan
vilseleder förblindar
dig för vad omtanke är

men din famn kan endast trösta
när han ser kärlek i livet
inte i döden