På dimmans kalla väg
jag vet allt om mörkrets starka krafter
hur det hänsynslöst träder in i mig
talar med min röst
om sådant jag inte förstår
jag vet allt om ondskan
som slår rot i mitt inre
men jag vet inte vad den vill
och varför den kommer hit
jag har sett så många gånger
hur ljuset byts till kolsvart
då ögonen förblindas
på dimmans kalla väg
inlåst i tortyrkammaren
som sväljer mig
tills inget återstår
merän brända broars vrak
jag vet allt om när hjärtat
slutar slå
av själslig livlöshet
när jag inte orkar kämpa mer
men jag vet också
att himlen finns där någonstans
med skimrande ljus
som vill omfamna mig