Låt mig gå in

i en inte ens

önskad stasis


Låt mig få göra

stillatigande rörelser

i obemärkt beundran

av ett långsamliv


Söka detaljer

i trög existens


Låt mig vara grenen

i skogen som vajar

och ser, fast inget märker


Som vänder blicken innanför barken

och aldrig ger sina pupiller

till världen


Som blöts och torkar

och åldras, glöms bort


Där jag verkligen känner

tiden och inte målet


För så känns det

numer,

vägen är allt

och målet är intet.