vad förstod du
av vilsna tankars hopplöshet
i själens tömda rum

vad brydde du dig om
mörkrets starka vemodskraft
dunkelhetens fördämningar
av tårars översvämmade färd

din ork att spela huvudroll
i falsk empatisk roll
som den trogna tätt intill
brast när du mötte
sanningar så hårda
för hårda för självkänslan
så ömkande svag

vad tog du ifrån mig
när du svek det öppna nakna
i sista ord från kylans mun

har dolt varje tår
för dina ögons lögner
blödande sorgset ansikte
är bilden av smärtan
du aldrig ska få se