I stundens medvaro två hjärteblickar mötes
och stadens brus och avloppsbilens lukt
bilarnas hastiga förbipasserande fanns inte
längre!

Där. På asfaltens vita sträckor
blicken stannade och glimten i ögat
möte och smekte en annan själ!  

Ömsesidighet!
I stundens absoluta samvaro!
Tillvarons paradis!

- Vad vacker du var sa hastigt denne
och la varsamt sin handflata på min skuldra
innan den gick sin väg.

Ett hjärtligt leende formades på mina
läppar och blicken drömskt försvann
i horisonten medan min själ sjöng
från hela mitt hjärta!

Vad vacker du var, hon sa vad vacker
du var!!! Hon lever i stunden! Hon lever
i nuet! Sjung mitt hjärta sjung! Hon sa inte
vad vacker du är! Hon fångade stundens möte
och gick vidare! Denna dikt är för dig. Tack för att
du finns! Tack för att du fyllde mig med innerlig
glädje! Sluta aldrig att vara den du verkligen är!

Ah, du glimten i ögat som en liten tindrande
stjärna färdas du i rymden, möter andra planeter.

Må du alltid sprida ditt ljus och värme!

Dra mig baklänges! Det hände faktiskt idag och
i min poesis sfär kommer du alltid finnas,
denna underbar stund, nära mitt hjärta så nära
mitt hjärta! Det var en bra dag idag . . .
 nästa stund väntar . . .