sömnlösa sluter sig själarna
i evighets ögonblick av omöjligt avsked
händer vill smeka
läppar smaka hudens brand

genomträngande röst
viskar genom det gränslöst tomma
fyller varje del av längtan
blåser liv i hungerns hål

darrande vi letar förstånd
som lagt sig till vila
sen vi mötte varandra
vi suckar omättade
men berusande lyckliga

kraften som krävs
för att släppa hand av ömhet
om så bara en timme
för nödvändig sömn
försvinner under eldflammor
vi slukas i hettans oändlighet