Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kaffekoppen

In och ut, det är allt han vill
sa du mittemot mig

När ska jag någonsin få känna
s e n s u a l i t e t

Folk omkring skrattar
pratar högt om glädje
satt du och stirrade på cappuccinon
att skummet nästan bildade ett frågetecken

När ska jag någonsin få känna
v e r k l i g  b e r ö r i n g

mina bröst finns inte för honom,
endast där han kommer in
jag finns inte, bara en njutningsmaskin
han bemäktigar sig med natt efter natt

När ska jag någonsin få känna
v e r k l i g  k ä r l e k

jag vet inte varför jag stannar, sa du
drack upp kaffet och gick
där satt jag med din tomma kaffekopp
stirrade mot bottnen och tänkte

Detta är vad hon känner nu
hon vill att koppen ska fyllas på igen

men är det någon annans kaffe?

©




Fri vers av Juli
Läst 612 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-07-28 10:59



Bookmark and Share


  Dilsewat
kärlek är att finna stenar som kan smeka...
precis som du förmedlar i dikten är tillräcklighet och tillfredställandet inte central i allas kroppars upplevelse...

bra skrivet!
2005-07-28

  JMR
usch, det är inte kul att känna det så.
mycket väl skrivet om den känslan. gå din väg, det finns dom som verkligen älskar.
2005-07-28
  > Nästa text
< Föregående

Juli
Juli