Unga fröken Henning med ögon av vanilj,
solrosor i håret och doft av kamomill
Hon dansar fram längs gatan med pojkarna på led
skrattandes åt flickan och hennes midja bred

Fadern in till staden och klädaffären for
hans kärlek till sin dotter ack några mått för stor
En fornlämningstygklänning av eran -43
en blommig blå kaross med kupa 100D

Unga fröken Henning går åter gatan ned
och efter henne bildas nu ett ännu längre led
Och inte är det smicker och ej en komplimang
som ropas efter henne när hon går gatan fram

Pojkarna de skriker så alla människor hör
åt flickan med sin klänning, de stämmer upp i kör:

Här kommer Henning 
i sin presenning
Här kommer Henning
i sin presenning

Unga fröken Henning med barm så stor och trind
krokodiltårar nu fäller som forsar längs sin kind
Hon sätter sig på gatan då vattnet fyller upp
presenningen hon bär från tå, midja till topp

Unga fröken Henning dränks i klänningen hon fått
fadern rusar in, han borde dock förstått
en läxa som han nu, slutligen har lärt
att alltid veta måttet på det man håller kärt

Stackars fröken Henning i sin vattenfyllda dräkt
som kostat hennes liv och blivit en liksäck
Ambulansen nu med Henning, rullar bort på gatan lång
då chaffören börjar nynna på en skadeglädje sång

Här kommer Henning
i sin presenning
Här kommer Henning
i sin presenning