Är det nu du räddar mig medan jag faller mellan raderna och släpper själen fri? Jag kan dö en gång till men till vilken nytta? När min själ reste ännu en gång, bortom  . . . Innan du ens hann sluta och öppna dina ögon.

Ja hjärtat, ja. Det är så. Jag såg livets bildspel en gång till ifrån läktaren. Vem svär du åt? Vem skriker dina skrik? Vilka ord slår dig tillbaks, lämnar dig gul och blå?Blödande lilafärgade sår och blodsugande iglar och du är fortfarande kvar där jag aldrig vill gå tillbaks.

Vill du att jag ska applådera dig? Du ska bara höra applådens eko och skräckfylld, skrikandes springa iväg; på vägen till ingenmansland igen . . .  Men vem är du då du har nått dit? Kan du hitta dig själv eller ska du bli ett med landskapet?

Ingenmansland. Osaliga andar och  kroppar. Du var där, jag var där, alla var där. Men ingen förstod. Vi alla yrade omkring, förblindade varandra med vårt ljus. . .  Men till vilken nytta?  Lämna tiden som varit, smek stunden som kommer. . . Glöm!