rädda oss
vind av ömhets nära
smek oss varma
där frosten lagt sitt täcke
blås liv i det som så äkta
andades som ett

bryt isens fördärvelse
låt mig närma mig tomheten
i min älskades blick
stöt inte bort mig från smärtan
vill stanna intill
till mörkrets onda krafter
dragit förbi

vill vara där genom förtvivlan
inte förlora mot
det ofantligt svåra
vill bryta mig genom murarna
skapa guld av stenarna
ett verk av tidens värde
styrkan i tålamod

när man älskar någon så att
hjärtat nästan brister